Vill så gärna skriva ett inlägg

men jag har inte en aning vad det ska handla om. befinner mig i kjesäter hos eric och matilda. ska om cirkus timmen ta en förhoppningsvis uppfriskande promenad in till vingåker för att börja min typ fyra timmars långa resa hem.. Vill ta en dusch och sova i min egen säng. Har haft en jätterolig natt med eric i en 90 säng så jag ska inte klaga, bara knälla lite.

det var faktiskt lite trångt. Kom hit i fredags och då var det fest med utgång till kareokebar i katrineholm, började prata med kareokekillen och det slutade med att vi bytte nummer. till vilken nytta då? som om vi skulle höras, jösses. Alla dessa karlar.

Av någon konstig anledning så har jag de senaste typ året inte träffat någon som skulle kunna tänka sig något seriöst med fröken årmarker, har reflekterat lite över detta i några dagar. Vad ger jag ut för oseriöst signaler egentligen? Tycker ju just nu att det är ganska bra att jag inte har någon men det är ovant, ovant för en tjej som typ ständigt haft pojkvänner sedan hon började sjuan. Förutom ett kort förhållande i våras som jag knappt räknar med eftersom det inte var riktigt rätt från någon sida så har jag varit utan pojkvän sedan förra sommaren. Det är ovant men jag har sakta börjat vänja mig. Vill så gärna ha någon eftersom det är vad jag är van vid men är ändå glad över att inte ha någon, inte någon att ta hänsyn till och jag kan göra vad jag vill. Kommer kärleken och knackar på dörren så kan det inte styras. Men det får den göra, knacka på dörrn för jag tänker inte jaga kärleken. Är på det stora hela ganska nöjd med mina lösa förbindelser jag har runt om i världen;)

Är det mitt eget fel att ingen är seriös med mig? Är det för att jag är omedvetet oseriös med dom? Jag skulle sannerligen kunna vara seriös med ett par stycken av Alla dessa karlar. Känns som jag talar emot mig själv till tusen i det här inlägget och kommer antagligen inte komma fram till ett skit. Får fortsätta grubbla.

Funderar även på vad jag ska göra med mitt hår innan jag far tillbaka till england. har typ två cm utväxt och urtvättat rödbrunt flesigt hår. Kanske ska försöka göra det lite ljusare? När jag ser tillbaka på mitt liv och mitt hår så har jag en tendens att ändra mitt hår när jag går igenom någon slags kris eller när jag inte är riktigt nöjd med mitt liv. Ändrar på mitt hår när jag vill ändra på mig själv och mitt liv. En del möblerar om och en del gör säkert andra saker men jag gör det genom håret. Skrämmer mig dock lite när jag tänker tillbaka på det här året och på hur mycket jag har ändrat mitt hår. Är jag så vilsen och onöjd med min tillvaro? när kommer jag ha samma hårfärg i mer än ett par månader? kommer det vara ett tecken på att jag just då är rätt i livet?

ahh, j ä v l a s k i t i n l ä g g .